Mina tankar angående mitt beslut med Oliver

Först och främst vill jag börja med att säga förlåt för min frånvaro här, men det har varit väldigt mycket som snurrat i mitt huvud senaste tiden så jag har varken haft tid eller ork att sätta mig ner och skriva.

Jag har fått mycket frågor ifrån folk som undrat varför jag tagit det beslut jag gjort och om det verkligen är rätt. Och tro mig, jag ifrågasätter de hela tiden fast än jag egentligen innerst inne vet att det är rätt.

Jag har haft dessa tankar i bakhuvudet sen i vintras då jag varit sugen på att skaffa storhäst ett tag. Och blev ännu mera sporrad till det när jag var på Grevlunda.

Bollat med min tränare, andra inom sporten och min familj men framförallt med mig själv. Tanken ifrån början var att jag skulle ha kvar honom hela dethär året för att sedan lägga ut honom nästa år. Det var planen och det var så vi hade kommit överens.

Tillsammans med min tränare och mamma så satte vi upp planen för denhär säsongen. Vilka tävlingar vi skulle åka på, vad jag hade för mål, osv. Min och Olivers säsongsstart blev lite försenad då vi åkte ner till Grevlunda ett antal veckor. När vi kom hem gjorde vi första starten ganska direkt och sedan rullade det på. Placerade sig och nollade, formen var på topp och vi startade en nationell La på Sundbyholm där han var dubellnolla och kom 4a. Allting satt och han hoppade finare en någonsin.

Två dagar efter fick jag ett sms och ett bud på honom. Tackade vänligt men bestämt nej. En vecka efter, en ny familj som undrade om han var tillsalu. Vid dethär laget började mina tankar snurra. Och det bara fortsatte. Kanske dags för storhäst? Ska jag sälja han nu istället? Och jag började sätta ännu mera press på oss, då ja visste att folk la ett extra öga på honom när jag tävlade.

Diskuterade ännu mer med min tränare och familj. Fråga mig själv ett antal gånger, vad vill jag egentligen och hur ska jag göra för att komma vidare i sporten. Kom fram till samma svar hela tiden. Jag vill utvecklas mer och komma så långt som möjligt och därav måste jag tänka långsiktigt.

Jag hade inget annat val

I min situation var jag tvungen att sälja den bästa hästen i mitt stall för att kunna köpa en bra storhäst med rutin i dom högre klasserna eller en unghäst som besitter en kapacitet som tar mig dit jag vill. Alltså var jag tvungen att sälja Oliver. De pengar behövs & ännu mer för att kunna investera i min nya häst. Det är inte som att gå och köpa två mjölk på Ica. Det handlar om mycket pengar.

Tillsist bestämde jag mig och tog ett beslut att låta Oliver vara till salu men välja extremt noga om pris, vart och vem som skulle få ta över min fina sagohäst. Hästar blir inte hundra år utan dom har ett annat liv och dom kan ju lika gärna göra illa sig imorgon och aldrig mer kunna ridas, det kan ju vända alldeles för snabbt i den här sporten. Och Oliver är i perfekt ålder, gjort de mesta och är i en superform o därav var dags att låta en ny ryttare få göra samma resa som jag har gjort med honom.

Oliver och jag har hunnit gjort så mycket tillsammans o det är han som gett mig självförtroende o tagit mig upp ifrån Lc-Msvb. Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är som har fått möjligheten att ha en sån fin ponny. Mängder med vinster och placeringar upp till La+, nästan alltid nolla och placerad, DM guld, bästa ungdomsprestation, vinst i Agria Pony Trophy, nationella starter osv. Han är guldvärd och ponnys som han finns det få av.

Vi tackade nej till mer än hälften av mailen

Många som ville komma och prova honom men som jag redan hade bestämt sen innan så var jag extremt noga med vem som skulle få ta över honom och vem som skulle få komma och provrida. Sen kom det mailet som jag väntat på, en familj med en dotter som ville ha en läromästare o bästavän. Fick en bra magkänsla direkt och den visade sig stämma. Dom passade som handen i handsken och jag vet att Oliver kommer lära henne allt som han har lärt mig, och lite till. Nu i efterhand är jag glad att de tog tid så jag verkligen kände att det var rätt beslut och eftersom jag var så noga med vem som skulle få köpa honom och att dom verkligen matchade. Min mardröm var att jag inte skulle hitta en ryttare som passade honom och som jag inte skulle acceptera.

Men att sälja sin bästa häst som man har ett unikt band med är bland det värsta som finns. Bara meningen får det att klumpa sig i halsen. Det var min arbetskompis, han som jag lagt ner mest tid på. Han som varit vid min sida i snart 4år, min vinstmaskin och vapendragare. Det känns i hjärtat. Grät när jag red honom dagen innan vi skulle lämna honom och jag grät både innan, under och efter vi lämnat honom.

Känns som ingen kan ta hand om honom på det sättet jag gör. Jag vet hur han vill ha sitt hö & hur hans temperament är. Att han ogillar att ha grimman förlångt ner på mulen och att han älskar kanelkakakor mer än hästgodis. Att han hatar att frysa och älskar nytt spån överallt annat.

Jag känner mig både stolt och spyfärdig över mitt beslut. Stolt över att jag kunnat tänka moget och vuxet, att jag tog dethär steget för att kunna utvecklas ännu mera. Men spyfärdig då jag känner att jag sviker Oliver, fast än jag vet att han kommer få det hur bra som helst och att han kommer bli behandlad som den kung han är.

Jag har verkligen tagit hjälp i det här beslutet och jag är så tacksam för dom åren jag fick med Oliver.

Lycka till Emmy

Med min älskade sagohäst.

blogstats trackingpixel

Följ din röda tråd

Eftersom mitt förra inlägg blev så uppskattat när jag berättade om mina framtidsplaner så tänkte jag komma tillbaka till det lite i dethär inlägget. Alla har drömmar och mål. Men att våga följa dom och att våga gå sin egen väg, är svårare.

Vi behöver ha något som driver oss, en tydlig känsla av att vi arbetar för egen sak. För att utvecklas i den riktning du vill behöver du veta vad det är du verkligen vill här i livet.

Att våga gå sin egen väg och följa sin röda tråd kan vara svårt, för oftast när man väljer att gå sin egen väg så krockar den med både blickar och kommentarer ifrån andra. För man ska passa in i en viss ram. Det är så min sport ser ut, blandannat. Ingen får vara bättre än någon annan, för då är det dags att tona ner lite. Alla måste träna för just dendär tränaren och gör man inte det så stöts man ut direkt och folk börjar himla med ögonen,

Jag har alltid följt min röda tråd och inte gått efter strömmen som alla andra i min omgivning, men tyvärr så har jag stött på fruktansvärt mycket skitprat under dom senaste åren som med all säkerhet grundar sig i ren och skär avundsjuka, bara för jag följt min röda tråd och fått resultat för det.

Eller så är dom osäkra? De kanske inte vågar göra samma sak. De kanske inte vågar kliva av ekorrhjulet och göra det där som de innerst inne drömmer

Istället för att erkänna att de är avundsjuka visar det förakt och ser ner på människor som vågar ta det steget. Tyvärr är det mycket möjligt att just du kan bli föremål för det föraktet. Det gäller då att kunna vara trygg i sig själv och veta var man står och inte låta sig påverkas av andra människor.

För det kommer alltid att finnas folk som vill tracka ner på en, och som njuter av att se en misslyckas. Det viktiga är då att se vilka dom människorna är och hålla sig borta från dom, men det är lättare sagt en gjort många gånger.

Jag vet att det finns folk som sitter och kollar equipe o hoppas att det ska gå dåligt när jag tävlar, och jag vet att det finns folk på läktaren som också håller tummarna i smyg att en bom ska ryka när jag rider. Tro mig, det finns folk till allt. Men det är bara att försöka tänka bort och att istället för att sätta press på sig själv så får man ha i huvudet att jag rider för mig själv och ingen annan.

För jag har bestämt spelreglerna i mitt liv och det är bara jag som sätter stopp för mina drömmar och mål. Människor kommer alltid påstå att man gör fel eller krånglar. Men så länge man följer sitt hjärta och gör det man själv tror på och inte är elak mot någon annan så ser jag inget fel i att följa sin dröm och att våga gå sin egna väg.

Tvärtom

För drömmar och mål är meningen med livet. Dina drömmar är de som kan ta dig igenom de värsta svårigheterna. Drömmar är de som får dig att fortsätta framåt. Målen du har kan ingen ta ifrån dig och våga tro på dig själv och följ din röda tråd.

Citat-gå-vilse-1-590x590

blogstats trackingpixel

Efter studenten säger jag tack & goodbye Vingåker

Jag har sedan länge vetat att jag vill flytta ifrån Vingåker efter studenten. Den stora drömmen är att kunna starta egen verksamhet, alltså köpa in fina hästar, sälja vidare och jobba med de och att jag har mina egna hästar och att man även då alltid har en prislapp på dom för att kunna sälja om rätt köpare och summa dyker upp. Sen utöver det kunna tävla på högsta nivå och kunna försörja sig på det.

MEN…

Det är en lång väg dit och till dess så får jag börja jobba på olika stall och försöka jobba mig dit och hoppas på att jag får chansen att kunna få basera mig i något stall hos en duktig hoppryttare för att kunna träna och tävla fina hästar där dagligen och bara vara ryttare och bli ett namn ute i Sverige/Europa. Men framförallt för att lära mig mer och utvecklas som både människa & ryttare, få ta del av varje detalj som krävs för att bli bäst och kunna få chansen att vara med i ett bra och stöttande team.

Och jag har alltid blivit lärd att vill man komma någonstans och bli någonting så får man ta tag i saker och jobba hårt för det då framgång inte kommer som ett brev på posten.

Jag går somsagt på gymnasiet och studerar djursjukvård och när jag är klar med allt så kan jag börja jobba direkt eller så pluggar jag vidare emot att bli vetrinär. Men jag känner att det är härstar och min ridning jag verkligen vill satsta på, så får jag jobb i ett stall som beridare med möjligheten att kunna ta med egen häst så tar jag det alla dagar i veckan.

Varför vill jag flytta ifrån Vingåker då?

Den största anledningen och faktorn är att iomed min satsning inom min sport så är allt så långt bort som tex större tävlingar, veterinärer, bra tränare osv. Och nu när jag ska gå över på storhäst så vill jag komma ut och göra några internationella starter och då hade Skåne passat väldigt bra då närheten till kontinenten skulle kunna göra det möjligt att komma ut oftare och mer o ge mig mer rutin. Skåne är Sveriges hästmecka och även det har varit en dröm, att bo där.

När jag var nere i Skåne på praktik så stormtrivdes jag. Det är så fruktansvärt fint därnere och bara att vara i den miljön med alla härliga människor som älskar sporten exakt lika mycket som jag, gör en så inspirerad och motiverad till att bli ännu bättre och jobba ännu hårdare för att kunna nå sina mål. Tänk möjligheten och äran att få tillhöra teamet på Grevlunda det är verkligen rätt miljö i rätt team. Är så ödmjuk och så tacksam för dom veckorna som jag fick där tillsammans med alla underbara människor och hoppas verkligen att jag en gång också kommer bli en i deras team.

bolt

Den andra anledningen är att Vingåker är en liten by och går de bra för någon så kommer skitsnacket direkt därefter, och det här vet jag av egna erfarenheter då de ofta förekommit tyvärr. Jag tror det förekommer då det handlar om ren avundsjuka då man blir irriterad när det går bra för någon annan en, en själv.Tragiskt nog så är det både ungdomar o vuxna som pratat skit och sprider massa osanningar.

Rykten sprids som en färsk löpsedel på marknaden. Och jag förstår inte vad det är som är så jobbigt med att kunna glädjas till andras prestationer, svider det verkligen så mycket i andras ögon och har ni verkligen inget bättre för er än att sitta och hitta fel i andras framgångar?

Alla har olika mål och förutsättningar, var glad och nöjd med det du själv presterar och lär dig glädjas åt andra.

Ingen vet hur mycket jobb jag lägger ner dagligen för att komma dit jag vill. Hur mycket jag offrar och speciellt hur mycket min familj offrar för mig då dom vet att jag har höga mål och drömmar. Mina dagar består inprincip bara av skola och hästar. På helgerna är det tävling, antingen att jag tävlar själv eller att det är min syster som tävlar och då följer jag alltid med som stöd och coachar henne. Jag hjälper henne också ofta med träning härhemma och förövrigt så består resten av mina vardagar med träning och förberedelser inför kommande tävlingar.

work hard in silence and let your success make the noise

Känner att folk borde lägga mindre krut på att leta fel och lägga sig i andras liv och fokusera på sitt eget istället. Sen kommer alltid skitsnacket finnas men jag tror att flyttar man till exempelvis Skåne så bli det en helt annan grej. Riktiga ryttare gläds åt varandra och snackar inte skit.

Nu vet ni iallafall lite hur jag tänker och hur jag vill göra och så får vi hoppas det går vägen, ser väldigt mycket fram emot vad framtiden har att erbjuda och hoppas på att jag ska kunna ta mig så långt det bara går och det ska jag kämpa för. Det kommer krävas många års hårt jobb, men det är värt de alla dagar i veckan.

 snygg

blogstats trackingpixel

När man provrider får man lov att vara lite jobbig

Det här med provridning är svårt. Man ska sitta upp på en häst när alla ögon vilar på en. Man känner inte hästen och man själv känner sig som en nybörjare som precis börjat tagit ridlektioner. Det sista man vill är att göra fel. Oftast vågar man inte testa eller känna, utan man är bara nervös och spänner sig.

Just nu har det varit en väldigt intensiv period där jag har varit ute och provridit väldigt mycket. Vi har åkt runt i nästan hela Sverige och kollat på massor med hästar i hopp om att jag ska hitta nån som passar mig. Och det är en sak jag verkligen kommit på, fast än jag testat många hästar dom senaste åren så kan man aldrig bli proffs på att provrida. Det är helt omöjligt. Kan bara utgå ifrån mig själv och jag blir fortfarande nervös när jag hoppar upp på hästen och ägaren står och kollar på. Och jag har både provridit själv och låtit andra provrida min häst, och det är samma känsla. Lika nervöst att stå på backen som att sitta på ryggen.

Och mitt absolut bästa tips är att ta inte första bästa utan ut och provrid massor, så du får en känsla av vilken häst som kommer passa dig bäst. Och känns det inte 100% rätt, då är inte rätt. Men det är svårt, man har lagt ner många timmars letande och vill gärna ha en ny häst så snabbt som möjligt och det är därför lätt att ryckas med och inte se saker objektivt. Du måste ändå kolla helheten eftersom dethär kommer bli din arbetskompis och ni måste fungera och kunna jobba tillsammans.

Tror det är många som känner igen sig i det jag skriver, i alla fall ni som varit ute och provridit olika hästar.

Men här kommer nåra tips:

  • Först och främst. Rid runt och testa hästen på marken. Alla gångarter. Hur känns den? Tar det skänkeln? Stannar den lätt? Hur är gångarterna? Tar den stödet i bettet? Blir det avslappnad eller spänd vid något läge? Rid bara runt, gör volter, tempoökningar, flytta den, gör halt och öka. Testa hur den är och vad den kan och tänj på gränserna.
  • Hoppa sedan fram på några hinder och känn så att allt stämmer för att sedan hoppa en bana.
  • Avsluta med att ni höjer hela banan eller några hinder så att du får känna lite på hur det är när det är lite högre, om allt känns bra förstås. Men känner du att dethär är inte hästen för mig, så tycker jag personligen det är bättre att säga det till ägaren en att hoppa runt och slita på hästen i onödana.
  • Hitta en rytm och känsla och känn hur den tar halvhalterna och hur pass stark den är efter hindret till nästa hinder.
  • Dom hästarna du gillar mest, åk och testa dom en gång till för att du verkligen ska känna dig säker.

Och det viktigaste, ställ frågor. Allt du undrar över och vill veta. Man får vara lite småjobbig;)

blogstats trackingpixel

Min praktik på Grevlunda

Som jag har berättat förut så går jag på gymnasiet i Norrköping där jag läser Djursjukvård, och när jag fick reda på att vi  skulle få ha praktik så var valet väldigt enkelt. Jag ville praktisera på Grevlunda då både Peder och Lisen är stora förebilder inom ridsporten för mig. När jag sedan fick klart att jag skulle få komma ditt så var lyckan total, 3v med bara ren insperation. Och jag fick även möjlighet att ta med Oliver, vilket underlättade.

Mina förväntningar var såklart att jag skulle få med mig en massa nya kunskaper och många nyttiga erfarenheter, då det alltid finns flera saker som skiljer olika stall åt. Sen ville jag även se hur ett toppstall fungerar och hur man gör för att få allt att fungera och gå runt. När vi kom fram så blev vi trevligt bemötta och jag kan säga att bara av att gå in i det stora fina stallet var en upplevelse och man fick nästan gåshud, så mäktigt.

31747877_1865046296892116_7093179162684293120_n

Det var väldigt lärorikt och en sån häftig upplevelse att få chans att ha praktik på ett ställe med så duktiga ryttare och ett sånt bra team. Tiden gick otroligt fort och jag längtar tills jag får komma tillbaka dit igen. Man lär sig hur elitryttare jobbar och får en inblick i deras vardag och upplägg, till exempel hur hästarna rids innan och efter tävling och det kan helt klart hjälpa en att bli en bättre ryttare. Man lär sig även att ta ett stort ansvar och hur man samarbetar med övrig stallpersonal, även om det ibland blir stressigt och många tidiga morgnar respektive sena kvällar.

Det är nu man verkligen får se det svart på vitt hur viktigt hela teamet är, allt ifrån hästskötare, hästägare, sponsorer, massörer, kiropraktor, veterinär, hovslagare, ryttare och tränare. Alla drar sitt strå till stacken. Var en av oss lediga så märktes det tydligt då det blev både tyngre och mycket mera att göra då vi alla hade våra speciella uppgifter som skulle göras om dagarna.

31706399_1865046286892117_2223572373787901952_n

Både Lisen o Peder är otroligt ödmjuka och jordnära. Och man märker att dom är väldigt måna om både personal o hästar. Alla är glada, trevliga, hjälper varandra och alla vill jobba och är genuint intresserade och därav tror jag även det är därför teamet på Grevlunda har sån grymt bra sammanhållning. Det spelade liksom ingenroll om det var tidigt på morgonen eller sent på kvällen, alla hade humöret uppe hela tiden.

Vi åt även frukost tillsammans varje dag för att organisera oss och planera dagen tillsammans. Det krävs även mycket kommunikation mellan hästskötarna och ryttarna, så för att underlätta har dom en stor whiteboardtavla där allt är noga planerat för varje häst. 
Jag kom in jättebra i gänget och så fort jag fick koll på alla rutiner så kunde jag jobba självständigt, vilket var en stor lättnad. Jag lärde känna alla väldigt bra och kände mig som hemma. Dom hittar också på mycket tillsammans utanför jobbet och stämmningen nere i huset där jag bodde var alltid trevlig.
Kan säga att Oliver trivdes nog lika bra som jag, då han verkade stormtrivas direkt med den nya miljön. Först 6h i transporten ner till Skåne och man märker inte ens att han är därbak, och sen att han är så enkel att ha med sig på nya platser. Han bara finner sig, tar allt med ro och anpassar sig snabbt. Så duktig kille!
31720972_1866660253397387_7199573246432247808_n (2)
Fick även chansen att trimma i ridhuset tillsammans med Peder. Roligt att se hur han vardagstrimmar hästarna. Gillar hans upplägg, ser enkelt och sunt ut. Otrolig inspiration för mig då han är mycket noga med att han har hållbara, friska och glada tävlingshästar då det är en avgörande faktor för framgång på tävlingsbanan. Längtar verkligen tills jag får komma ner igen och kan bara ge Grevlunda ett stort tack för att jag fick komma och ta del av deras fina gemenskap.
31655678_1865046270225452_6475520263738884096_n31676763_1865046176892128_7369864885787688960_n31682296_1865046230225456_2179586333809311744_n31723427_1865046163558796_4814463527689388032_n31732582_1865046216892124_1295901567186108416_n31770211_1866660230064056_9161375966348443648_n (2)
blogstats trackingpixel

Summering av tävlingarna, väldigt fina hästar!

Fredag: Andra ute starten med Oliver gjordes och då startade han sin första nationella La iår som han gjorde med barvur. Felfri och snabb så vi slutade på en 4de placering, så kul verkligen.

Han kändes otroligt fin redan på framridningen och den känslan stannade även kvar inne på banan. Posetiv, lyhörd, försiktig, pigg och noggrann. Så fin, här har ni rundan.

YouTube Preview Image

Söndag: Då var det dags för Evelina och Peppe att starta sin 3de dressyrtävling tillsammans, Lc:1. Peppe är ingen enkel ponny utan han väljer sin ryttare och det menas med att alla kan inte rida honom bra, men Evelina och han passar som handen i handsken.

Märks verkligen att hon börjar hitta honom och att de hårda jobbet hon lagt ner på honom börjar löna sig och det har hon fått kvitto på nu. Skam den som ger sig. Dom är så fina och jag är så stolt över hur fint hon rider honom.

31466683_1873904222643902_4397245959264796672_n (2) 31444818_1873904219310569_6126623465941237760_n (2)

Tisdag: Då var det dags för Olivers sista start på Sundbyholm, en till nationell La fast denhär gången var det en A:0. Satte en bra grundgalopp med högt tempo och han hoppade så fint och sprången kändes kanon. Felfri med en väldigt bra tid tills sista kombinationen i slutet av banan då min vinnarskalle tar över och jag glömmer bort / hinner inte att ta tillbaka honom, så vi petar ut.

Kombinationen var i vänstervarvet och blir så sur på mig själv för jag vet att det är lite av våran akilles häl, då han har svårare att sätta under sig i vänstervarvet o behöver min hjälp ännu mera. Sen blir han spänd och vi river hindret efter, så två pet på en övrigt  bra runda. Och jag blir så ledsen när jag inte kan ge honom dom bästa förutsättningarna då jag vet att de oftast beror på mig när vi inte går i mål felfritt.

Men samtidigt så glad för Oliver då han är i sån sjukt bra form just nu och verkligen visar hur bra han är, för shit vilken häst jag sitter på. Hoppar med både hjärta o själ och krigar alltid med mig inne på banan. Med andra ord, en guldponny. 31717811_1865772226819523_6167947154477285376_n (2)

Imorn kommer våran equiterapeut och ska ge hästarna en välförtjänt massage. Väldigt noga med att mina hästar får dom bästa förutsättningarna för att kunna prestera så bra som möjligt.

blogstats trackingpixel

För att bli ett bättre hoppekipage måste du arbeta med grunden, right?

Nu när jag har blivit äldre och kan resonera och tänka på ett annat sätt så slog tanken mig, varför så många inom hoppningen är så fokuserade på att i stort sett endast träna hoppning så väldigt mycket och intensivt? Om du vill ha en hållbar häst måste du hitta ett samspel och en plan med din ridning.
Jag vill att mina hästar ska hålla så länge som möjligt utan någon lång skadehistorik och därav tänker ja realistiskt och tycker då det är bättre att hoppa lägre men mer tekniskt på träning. Fine, sen kan jag hålla med om att ibland måste man höja upp för att känna så att sprången sitter där och det är inget konstigt för de gör jag med. Men det jag menar är att många höjer upp hoppar bara för hoppandets skull och till vilken nytta, känner jag? Tror mest det sliter på hästarna mer än vad det gör nytta.

31064275_1854387337958012_4942263522282176512_n

För att bli ett bättre hoppekipage måste du arbeta med grunden. Just den meningen är viktig och det är även så alla stora ryttare resonerar när dom ger tips eller uttalar sig om hur man ska nå toppen på bästa sätt. Och jag tycker det stämmer in väldigt bra. För mig är nästan dressyren och markarbetet det jag lägger mest energi på och då fokuserar jag mest på att hästen ska vara lösgjord och avspänd, både fysiskt och psykiskt. Och det är en väldigt stor förutsättning för att din häst ska kunna arbeta i en korrekt form och på så sätt kunna bygga upp sig och bli en bättre och starkare hopphäst. En häst som är spänd och låst kan inte bygga muskler korrekt.

Mitt första år på Oliver tränade jag lite mer hoppning än vad jag gör nu, men har alltid varit noga med varierad träning. Jag valde även att inte tävla så mycket det första året utan tillsammans med min tränare la jag ner mer fokus på att skola och muskla honom ordentligt samt lära känna varandra för att bli ett bra team. Då tiden var inne och det blev dax för oss att gå upp i klasserna la jag mer och mer tid på att träna dressyr & var väldigt noga med det. Det utvecklade oss enormt mycket tillsammans och det är därför vi är ett sånt bra team idag, då vi kan varandra utan och innan.

Det gäller att lära känna sin häst och veta vilket upplägg som passar den bäst. Att ha en bra balans och varierad träning är väldigt viktigt av många orsaker dels för att hästen ska hålla, men också för att den ska vara motiverad till arbetet och tycka det är kul.

30742271_1854387384624674_3991756378862518272_n

Hur ser en vanlig vecka ut för mina hästar? Jag planerar alltid mina ridpass utifrån hur tävlingarna ligger mot helgen. Tränar minst en dag / vecka borta för tränare och då är det alltid skritta ut dagen efter på hårt underlag, det ger en stärkande effekt. Sen vilar dom eller bara longeras avspänt minst två gånger i veckan och sen rids dom även ut så mycket som det bara går, bakträning, kondition på ängen osv. Har alltid en plan för varje häst innan jag sitter upp, varesig det är mina egna eller någon annans. Oliver har t.ex. jobbigare med vänstersidan och då lägger jag alltid ner mycket fokus på den, att jag verkligen får honom lösgjord i vänstervarv och att han sätter under sig ordentligt och inte skjuter ut vänsterbogen och går tom. Det tränar jag konstant på, varje dag. Peppe är tvärtom, han har svårare i högervarv och blir lätt lite stel och styv. Och det är dethär finliret som ger dom stora resultaten senare, sitter inte grunderna till 100% så blir det svårt att uppnå dom resultaten man vill ha inne på banan. En varierad träning med en noggrann plan bakom är det jag alltid strävar emot.

blogstats trackingpixel

It`s happening!

Hejsan! Nu är det såhär att från och med nu är det inte bara instagram och facebook som gäller för min del där jag lägger ut blandannat tävlingsresultat osv, utan nu hittar ni mig även här då jag valt att börja blogga. Har under en längre tid velat starta upp en blogg för att kunna dela med mig av min satsning inom ridsporten och även min vardag, hur jag tänker kring tävling o träning och nu äntligen har jag tagit tag i saken.

Här kommer en liten presentation om mig själv:

Mitt namn är Emilia Orest och jag är 17år, bor utanför Vingåker på en gård med min familj och våra djur. Jag går på gymnasium i Norrköping och pluggar djursjukvård. I dagsläget har vi två hästar hemma, Maumturk Boy och Gryets Pepito. Det är Maumturk Boy men även kallad Oliver som jag satsar med, han är en renrasig connemara född 2007 e: Newbridge Oliver och morfar är den kända avelshingsten Inellan Kestrell. Fick hem honom 2015 i januari och det som jag fastnade mest för hos honom var hans fina personlighet, vilja, inställningen till hinder och hans fina hoppkapacitet. Hela första året la jag ner mycket jobb på att bara skola och muskla honom.

Vi har idagsläget startat msvb och placerat oss upp till La+ med nationella starter, han har verkligen ett hjärta av guld och gör allt i sin makt för att vara felfri inne på banan. Nu är det även dags att kolla på storhäst så det är de stora projektet just nu. Jag är även teamryttare för: Örebro Ridsport, Equijoy och Hästhuset Sverige.

Nu vet ni lite mera om mig iallafall och jag hoppas att ni kommer gilla det!:)

cropped-untitled.pngw_.png

   ddd

blogstats trackingpixel