One week left

Inleder denhär måndagen med att njuta av första lovdagen, kommer bli oerhört skönt att vara ledig ifrån skolan i nästan enhel månad framöver och bara kunna lägga ner all energi och tid på tävling, träning o hästarna! Vi har haft väldigt mycket prov på senaste vilket tagit på krafterna enormt mycket. Just nu ligger fokus på att klara D9 som då är en grundkurs i läkemedelshantering för att få tillstånd att ge mediciner. Väldigt intressant men svårt!

Ihelgen så startade även Evelina o Peppe igång sin tävlingssäsong, fin första start med både en nöjd häst o ryttare. Så kul att all träning o nya planen med Peppe verkligen har gett resultat då han blivit så sanslöst fin i kroppen. Kraftig nacke, rund rumpa, tjock svans, glansig päls, synliga muskler, sätter under/bär upp sig själv och vi har även fått en mycket mera positivare ponny som gillar jobbet. Tålamod o tid är de som varit nummer ett med honom då han e en väldigt speciell herre med mycket egen vilja. Kul också att förfrågningarna om han är tillsalu har börjat rulla in, då jag och framförallt då Evelina bara tar de som en komplimang pga att han har blivit så fin. Dock så blir lilleman kvar hos oss ett par år till då Evelina ska känna sig helt klar på ponny innan, men om två år så kanske frågan är aktuell. Så fin ponny! Men planen för dom nu är att lägga ner ännu mera tid på att finslipa på detaljerna och att rida ett antal stabila Lb:1 till för att sen debutera La:1 och La:P1 under våren/sommaren med sikte på New Forest  SM 2019.

Men den roligaste nyheten ihelgen var ändå att min gamla vapendragare Oliver o hans nya ryttare debuterade Lc som resulterade med en dubbelnolla & 8de placerade, så himla kul o jag var lagom stolt när jag följde dom live på equipe. Familjen Brantmark behandlar Oliver som den kung han e o det blev verkligen match made in heaven mellan honom o Emmy.

B580813F-4572-4595-8726-0A96C173FEE5

Idag är det iallafall nästan en vecka kvar tills vi åker ner till Grevlunda igen, längtar! Tanken är att vi åker på Söndag och att vi kommer fram ganska skapligt satt jag kan rida Cubus direkt när jag kommer fram pga att han får stå i transporten ganska många h i sträck.

Ska bli så extremt kul att få komma tillbaka då jag trivdes något så enormt förra gången! Nu vet jag alla rutiner och hur det fungerar satt det gör det hela ännu bättre. Hoppas även att Cubus kommer trivas då vi ska ner under sommarlovet också. Ska bli så skönt att enbart få komma in i ”hästbubblan” ett tag då det är extremt viktigt för mig att få se bra ridning av andra som jag ser upp till för att jag då ska kunna inspireras av det och få ännu mera tankeställare o motivation framåt.

Även väldigt bra erfarenhet för C då han får mycke miljöträning vilket är super då vi startar upp utesäsongen på deras underbart fina bana vilket är en stor fördel då våran tävlingssäsong börjar två veckor efter vi kommit hem, Sundbyholm får stå för våran debutstart då det är fibersand o en anläggning med mycke space inne på banan vilket jag tror kommer passa bra för en första skolrunda.

76755DEE-FA17-4F87-960B-323EEF2A6074

Denhär veckan är fullspäckad. Allt ska handlas, tvättas, packas, hovslagare kommer, hästarna ska få akupunktur och sen träning på de. Somsagt, full.

Måndag – Cubus vilar, Peppe rids ut, hagarna ska mockas och har även några inlämningstentor som ska in. Våran grymt duktiga o snälla hovslagare kommer på eftermiddagen och hästarna ska få nya skor. Blev lite stressigt då hans schema var tajt o han bor utanför Norrköping men snäll som han är så åker han extra och kommer hit ändå så Cubus får nya dojor innan Skåne. Så tacksam o de visas igenom att bjuda på fika o kaffe imellan hästarna.

Tisdag – Cubus rids ut. Peppe o Evelina har träning för mig, studs+kavalleti övningar och även träna vidare på sidoförflyttningar o förvänd galopp på serpentinbågen. Allt ska börjas packas för Skåne o vi ska även åka och handla.

Onsdag – Hoppträning med Cubus i Basnäs för Emelie, styrkeövningar. Peppe skrittas på asfalt.

Torsdag – Hästarna vilar och får även massage/akupunktur. Vi älskar att underhålla hästarna med kiropraktik, massage eller akupunktur då jag tycker det är så extremt viktigt att se över dom under säsongen. Madeléne Buskas använder vi oss av, väldigt duktig o professionell och man känner stor skillnad dagen efter hon vart här. Tycker de e viktigt att speciellt C får den hjälp han behöver då han nu sätter så mycket muskler hela tiden och massage hjälper honom att bli mjuk i kroppen när träningsvärken faller in.

Fredag – Dressyr träning i Basnäs för Emelie med båda hästarna.

Lördag – Hästarna skrittas/travas ut på ängen.

Söndag – Äntligen, vi rullar ner emot Skåne. Cubus rids där på plats och Peppe vilar här hemma. Lillhästen kommer även sammadag o får hålla P sällskap undertiden dom veckorna som jag & C är borta.

Det känns ändå ganska bra just nu. Österlen, sol, härliga människor och grym anläggning. Livet på en pinne!

 

blogstats trackingpixel

Debut för mig & Cubus!

Så skönt att vara tillbaka i sadeln påriktigt nu, längtat ihjäl mig! Igår blev det första debut träningen för mig o Cubus tillsammans, började med ett dressyrpass. Målet just nu är att hitta knapparna på honom och bara försöka läsa av hur han är o reagerar i olika situationer. Han skötte sig väldigt bra o gjorde de med bravur, så fin! Kommer på mig själv ibland att han bara är 4,5 fast en det inte märks i ridningen då han är världens coolaste. Ingen reaktion på att han är i ett nytt ridhus där han aldrig vart förut eller att de kommer in andra hästar under passet när jag rider, utan han har fullt fokus på mig o mina signaler.

Jag fick jobba mycket på min position igår, då Cubus är väldigt duktig på att läsa av den. Räcker med att jag sträcker upp mig och bara kramar lite extra på yttertygeln så samlar han sig och när jag vill få fram honom så lättar jag lite istället och bara tänker framåt så reagerar han direkt. Väldigt bra egenskap. Vi fick igenom mycket på slutet, exempelvis sidoförflyttningar och att han ska lära sig att kunna bära sig själv i traven. Då han är unghäst så behöver han stärka sig mycket mera för att kunna bära upp sig själv ordentligt utan att bita tag i bettet.

Det handlar bara om styrka.

Mycket trav-galopp övningar och även förvänd kommer hjälpa honom att bli starkare. Han är dock en väldigt tacksam häst att jobba med och det är en lycka att få rida honom. Han förstår övningarna väldigt snabbt och tar till sig instruktionerna och tänker därefter o vill göra rätt. Han älskar beröm o vill vara tillagas med sin ryttare hela tiden och har verkligen en super inställning! Älskar honom bara mer o mer för varje dag som går.

55949862_2614495995290207_2026375182389608448_n

Gillar verkligen träningar som denhär, effektiva och man får mycket gjort. Samt att jag alltid får med mig något att jobba på. Värsta jag vet är att ”allt ser bra ut”. Men what, det måste vara något. Ge mig någe konkret o som jag måste jobba vidare på tack. Och det kanske är svårt, men det finns alltid något att förbättra eller någon övning som man ska ha i åtanke och det är de bästa med Emelie. Hon vågar verkligen att utmana mig o mina svaga sidor under passen. Det kan kännas och kanske inte sitter 100% första delen av passet när jag får en utmaning, men i mitten till slutet av passet är det oftast 100, på bara 45min eller 1h. Och det är träning för mig. Älskar verkligen att finslipa på detaljerna.

Vecoschema för Cubus:

Måndag: Vila

Tisdag: Skrittas på hårt underlag/asfalt, jogg på banan.

Onsdag: Dressyr på banan, skrittas sen fram & av 20min i skogen.

Torsag: Vila

Fredag: Enbart skrittas på hårt underlag/asfalt.

Lördag: Rider ut, låter han busa av sig på ängen

Söndag: Dressyr/Markarbetes träning för Emelie i Basnäs.

Som ni ser så är jag väldigt noga med veckoträningen och den är väl planerad. Tycker även det är superviktigt att eftersom han bara är 4,5 så ska han ha två vilodagar i veckan samt skrittas ut på hårt underlag (mindre slitage) och också att han ska få ut o busa på ängen och då att jag testar att länga ut hans galopp för att kunna känna på vad ett 350 o 400meters tempo är, då jag kommer behöva använda mig av det i banhoppningen senare i större klasser. Försöker somsagt hålla ett så varierat träningsupplägg som möjligt där han får skifta underlag så mycket som det bara går. Även att han ska få så mycket miljöomväxling som möjligt, då jag vet att det kommer gyna oss i längden.

blogstats trackingpixel

ÄNTLIGEN!!!

Äntligen, meningen som jag längtat efter att få skriva! Jag har hittat min drömhäst. Nyper mig fortfarande i armen då jag verkligen inte kan ta in att han står därhemma i vårat stall, så overkligt. Provade somsagt endel olika hästar när vi var nere i Skåne sista gången, men det fanns bara en som fångade mitt intresse extremt mycket. Första ridpasset på honom var helt sjukt. Exakt den känslan som jag letat efter, nästan gåshuds varning. Han är magisk att rida, både hans trav och galopp är otroligt fin men känslan han ger en innan, över och efter hindrerna e oslagbar.

54247613_2073505919391922_1898703057697473159_n

Efter jag provridit honom två gånger så skicka jag filmerna till mina tränare direkt. Ringde även min hemmatränare och diskuterade med henne om hur jag kände och vad hon tyckte. Sen kollade jag och analyserade precis ALLT. Från gamla filmer, till mina nya. Resultat, träning till tävling. Allt. Fick sedan samma svar av alla, köp honom.

Jag var så galet nervös och spänd när han skulle besiktigas o röntgas då jag verkligen kände direkt när ja satt upp på honom under provridningen att he is the one och att jag inte kommer att hitta en bättre häst som uppfyller alla mina krav. Men slutligen efter många timmars väntan av röntgen och genomgång av bilderna med veterinären så fick vi klartecken att det inte fanns något att anmärka på då han hade otroligt fina röntgenbilder både på  ben, hovar, rygg o halskotor. Ni kan jue förstå hur glad o lättad jag blev. DEN känslan när jag tog grimskaftet och lasta på honom i våran transport går inte att beskriva i ord. Var i chock.

Efter bara en vecka hemma hos oss så märker man verkligen hur speciell o go denna kille är, han tar allt med ro, är en riktig mammagris, stressar inte upp sig för småsaker och bara är så otroligt cool. Fast en han är hela 173cm i manken så tror jag inte riktigt han har uppfattat sin storlek än då han följer med som en liten hund bredvid mig på 160, och tack o lov för det då jag känner mig som en myra bredvid! Lika magisk som han är i hantering, lika magiskt om inte ännu mer är han att rida. Svävar verkligen på rosa moln när jag sitter upp och har fått mycket fina lovord om honom. Blir så glad!

Han är efter (e.Ci Ci Senjor Ask, ue.Careful, ee.Cassini I) och så lik sin far både i hoppteknik o galopp.

53759545_775686092803965_5499549082678650119_n(1)

Vet att många e väldigt nyfikna av att höra mer om honom men känner att först är prio ett att jag ska lära känna honom ordentligt då jag inte har bråttom överhuvudtaget, vet att han har och besitter alla kvalitéer som krävs för att gå hur långt som helst. Mitt mål just nu är att utbilda honom så noggrant jag bara kan, lära oss tillsammans och förhoppningsvis i slutändan när han har blivit äldre få en otroligt fin svårklasshäst då jag utan att blinka tror att han kommer klara dom uppgifterna.

Men är lite rädd ändå, han fyller fem nu i maj och jag ska alltså ge honom dom bästa förutsättningarna och ta vara på alla hans kvalitéer på bästa sätt. Det kommer inte bli lätt men jag ska göra allt för att de ska bli så bra som möjligt och tror verkligen inte det finns några som helst genvägar, först och främst ska somsagt alla grunder sitta och i det stora hela att vi ska lita o hitta varandra innan vi börjar planerar in och anmäla till tävlingar. Ska även ta så mycket hjälp jag bara kan av mina tränare och även förra ägarna då dom känner honom utan o innan och kan ge mig välbehövliga råd.

Denna hästen gör mig väldigt lycklig. Kommer inte ha bråttom att ”bevisa” något. Lärt mig efter alla år att de kommer man ingenstans med. Denna killen ska jag fortsätta utbilda vidare i lugn o ro och vi tillsammans ska få mer självförtroende och skinn på näsan.

53736484_396619477560703_4464882749667029502_n

54514734_2399659960279894_1809307758588067840_n

Återigen stort tack till Åsa o Jens för förtroendet av eran underbart fina uppfödning! Men störst TACK till mina älskade föräldrar som gör dethär möjligt för mig att äga en sånhär makalöst fin häst! Är så fantastiskt lyckligt lottad o tacksam!

Även till min underbara sponsor, Anki på Örebro Ridsport som hjälpt mig att prova ut ny Equiline utrustning till stjärnan! Tycker verkligen att ni ska ta er tid att åka förbi henne om ni vill testa ny sadel eller bara göra en checkup, så grymt noggrann o professionell.

53001675_646510612446966_8422582023925353338_n

Blev en Equiline Nick Skelton sadel

54385130_2322943854435689_1720586601974726656_n

blogstats trackingpixel

Förebilder o lite uppdatering

Jag har alltså nästan varit utan häst i snart 4månader. I början var det de värst, och det kan jag vara ärlig med. Speciellt efter vi precis hade lämnat Oliver, min största trygghet och hästen jag la ner all min tid på. Jag har ingen ny häst hemma än som jag kunde ty mig till eller trimma på satt därav fick/får min ridning läggas lite på hyllan medans vi är ute och provrider.

Har man höga mål som mig, en vinnarskalle som e lik Zlatans och vill komma så långt som möjligt så känns det som att tiden har stannat när man inte kan utföra de man älskar. Har alltid fått lära mig att ”desto flera h i sadeln, detso bättre ridning” och ni kan jue då förstå att jag klättrar på väggarna hemma. Skämt o sido nu så blir de inte bättre när min mobil plingar konstant, och det är inte instagram o snapchat jag syftar på nu utan det är min träningsgrupp. Har fått stänga av notiserna då jag blir så deprimerad när jag inser att jag inte kan svara ”jag kommer också på onsdag”.

Då kommer den stora frågan nu, har jag hittat nån ny stjärna än?

Skulle så gärna vilja svara ja på den men svaret är fortfarande nej. Varken jag eller mina föräldrar trodde att det skulle ta såhär lång tid att hitta nån ny. Vi har varit runt o provridit nu i nästan hela Sverige och jag har testat minst 25hästar vid dethär laget. Men jag är superkräsen och ändå duktig på att känna ganska snabbt om jag och hästen kommer att passa och om det är något att ha. Känner jag att det inte är något för mig så hoppar jag av och tackar så mycket för att jag fick komma. Jag tycker det e vettigare en att fortsätta rida runt på hästen, fast än jag inte gillar den för det känns inte schysst varken emot djuret eller ägaren.

Det som ändå har varit positivt och fått min motivation att stiga till skyarna är att jag har verkligen fått på kvitto att jag kan rida vilken häst som helst jag hoppar upp på och det är något som jag strävat efter länge. Sen har jag även varit och testat hästar hos ryttare med stora namn inom ridsporten och då fått beröm över min ridning, snacka om att man var glad o mallig efteråt. Så kul.

När jag skriver dethär så ska vi ner till Skåne igen nästa helg och håller verkligen alla tummar o tår att jag kommer hitta någon, satt vi får hoppas på det bästa. Men eftersom det handlar om såpass mycket pengar så vill jag verkligen att det ska kännas 100% rätt när köpet väl ska äga rum. Ska inte finnas något frågetecken eller osäkerhet.

Nu vet ni lite hur läget ligger till och just nu nördar jag världscupen på svtplay, tror jag kollat igenom alla sammandragen minst 50gånger för att hålla motivationen uppe. Försöker verkligen analysera allt, hur dom rider, deras utrustning, korta eller lite längre läder, amerikansk eller engelsk ridstil osv. Somsagt, jag nördar.

Här är några ryttare som jag ser upp till lite extra och som jag beundrar på olika sätt

Peder Fredricsson:

img

Han är ju typ utomjordiskt bra. Förutom att han är så grymt duktig så är han även så ödmjuk att man smäller av. Jag avundas Peders inställning och hans hästhållning, en väldigt känslig ryttare som är försiktig och rädd om sina hästar på alla plan. Den goda hästhållningen samt hans välbalanserade träningsupplägg är något man vill ta efter då han är mycket noga med att han har hållbara, friska och glada tävlingshästar då det är en avgörande faktor för framgång på tävlingsbanan.

Daniel Deusser

du

Tysk skicklig ryttare som även fast sin långa längd är väldigt stilla i både överlivet o underskänkel, det som alla ryttare strävar efter. Hans öga för avsprångspunkterna innan hindrerna o även hur hästen måste ha rätt balans för att hoppa hindret felfritt e riktigt imponerande.

Bertram Allan 

j

Irländsk kille, 23 år och är trots sin unga ålder en av de bästa ryttarna i världen. Det jag beundrar mest hos Bertram är att han e så grymt snabb men samtidigt så noga. Han är duktig på att rida emot klockan och verkligen se vart i banan man kan snäva av vägarna. Många ryttare rider bra, men det är inte många som kan rida både snabbt, kontrollerat och med sådan perfektion på samma gång. Djuplättsits o så följsam, även imponerande att han är så coollugn och alltid har is i magen. Ett riktigt stoneface enligt mig.

blogstats trackingpixel

Mina tankar angående mitt beslut med Oliver

Först och främst vill jag börja med att säga förlåt för min frånvaro här, men det har varit väldigt mycket som snurrat i mitt huvud senaste tiden så jag har varken haft tid eller ork att sätta mig ner och skriva.

Jag har fått mycket frågor ifrån folk som undrat varför jag tagit det beslut jag gjort och om det verkligen är rätt. Och tro mig, jag ifrågasätter de hela tiden fast än jag egentligen innerst inne vet att det är rätt.

Jag har haft dessa tankar i bakhuvudet sen i vintras då jag varit sugen på att skaffa storhäst ett tag. Och blev ännu mera sporrad till det när jag var på Grevlunda.

Bollat med min tränare, andra inom sporten och min familj men framförallt med mig själv. Tanken ifrån början var att jag skulle ha kvar honom hela dethär året för att sedan lägga ut honom nästa år. Det var planen och det var så vi hade kommit överens.

Tillsammans med min tränare och mamma så satte vi upp planen för denhär säsongen. Vilka tävlingar vi skulle åka på, vad jag hade för mål, osv. Min och Olivers säsongsstart blev lite försenad då vi åkte ner till Grevlunda ett antal veckor. När vi kom hem gjorde vi första starten ganska direkt och sedan rullade det på. Placerade sig och nollade, formen var på topp och vi startade en nationell La på Sundbyholm där han var dubellnolla och kom 4a. Allting satt och han hoppade finare en någonsin.

Två dagar efter fick jag ett sms och ett bud på honom. Tackade vänligt men bestämt nej. En vecka efter, en ny familj som undrade om han var tillsalu. Vid dethär laget började mina tankar snurra. Och det bara fortsatte. Kanske dags för storhäst? Ska jag sälja han nu istället? Och jag började sätta ännu mera press på oss, då ja visste att folk la ett extra öga på honom när jag tävlade.

Diskuterade ännu mer med min tränare och familj. Fråga mig själv ett antal gånger, vad vill jag egentligen och hur ska jag göra för att komma vidare i sporten. Kom fram till samma svar hela tiden. Jag vill utvecklas mer och komma så långt som möjligt och därav måste jag tänka långsiktigt.

Jag hade inget annat val

I min situation var jag tvungen att sälja den bästa hästen i mitt stall för att kunna köpa en bra storhäst med rutin i dom högre klasserna eller en unghäst som besitter en kapacitet som tar mig dit jag vill. Alltså var jag tvungen att sälja Oliver. De pengar behövs & ännu mer för att kunna investera i min nya häst. Det är inte som att gå och köpa två mjölk på Ica. Det handlar om mycket pengar.

Tillsist bestämde jag mig och tog ett beslut att låta Oliver vara till salu men välja extremt noga om pris, vart och vem som skulle få ta över min fina sagohäst. Hästar blir inte hundra år utan dom har ett annat liv och dom kan ju lika gärna göra illa sig imorgon och aldrig mer kunna ridas, det kan ju vända alldeles för snabbt i den här sporten. Och Oliver är i perfekt ålder, gjort de mesta och är i en superform o därav var dags att låta en ny ryttare få göra samma resa som jag har gjort med honom.

Oliver och jag har hunnit gjort så mycket tillsammans o det är han som gett mig självförtroende o tagit mig upp ifrån Lc-Msvb. Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är som har fått möjligheten att ha en sån fin ponny. Mängder med vinster och placeringar upp till La+, nästan alltid nolla och placerad, DM guld, bästa ungdomsprestation, vinst i Agria Pony Trophy, nationella starter osv. Han är guldvärd och ponnys som han finns det få av.

Vi tackade nej till mer än hälften av mailen

Många som ville komma och prova honom men som jag redan hade bestämt sen innan så var jag extremt noga med vem som skulle få ta över honom och vem som skulle få komma och provrida. Sen kom det mailet som jag väntat på, en familj med en dotter som ville ha en läromästare o bästavän. Fick en bra magkänsla direkt och den visade sig stämma. Dom passade som handen i handsken och jag vet att Oliver kommer lära henne allt som han har lärt mig, och lite till. Nu i efterhand är jag glad att de tog tid så jag verkligen kände att det var rätt beslut och eftersom jag var så noga med vem som skulle få köpa honom och att dom verkligen matchade. Min mardröm var att jag inte skulle hitta en ryttare som passade honom och som jag inte skulle acceptera.

Men att sälja sin bästa häst som man har ett unikt band med är bland det värsta som finns. Bara meningen får det att klumpa sig i halsen. Det var min arbetskompis, han som jag lagt ner mest tid på. Han som varit vid min sida i snart 4år, min vinstmaskin och vapendragare. Det känns i hjärtat. Grät när jag red honom dagen innan vi skulle lämna honom och jag grät både innan, under och efter vi lämnat honom.

Känns som ingen kan ta hand om honom på det sättet jag gör. Jag vet hur han vill ha sitt hö & hur hans temperament är. Att han ogillar att ha grimman förlångt ner på mulen och att han älskar kanelkakakor mer än hästgodis. Att han hatar att frysa och älskar nytt spån överallt annat.

Jag känner mig både stolt och spyfärdig över mitt beslut. Stolt över att jag kunnat tänka moget och vuxet, att jag tog dethär steget för att kunna utvecklas ännu mera. Men spyfärdig då jag känner att jag sviker Oliver, fast än jag vet att han kommer få det hur bra som helst och att han kommer bli behandlad som den kung han är.

Jag har verkligen tagit hjälp i det här beslutet och jag är så tacksam för dom åren jag fick med Oliver.

Lycka till Emmy

ko

Med min älskade sagohäst.

blogstats trackingpixel

Följ din röda tråd

Eftersom mitt förra inlägg blev så uppskattat när jag berättade om mina framtidsplaner så tänkte jag komma tillbaka till det lite i dethär inlägget. Alla har drömmar och mål. Men att våga följa dom och att våga gå sin egen väg, är svårare.

Vi behöver ha något som driver oss, en tydlig känsla av att vi arbetar för egen sak. För att utvecklas i den riktning du vill behöver du veta vad det är du verkligen vill här i livet.

Att våga gå sin egen väg och följa sin röda tråd kan vara svårt, för oftast när man väljer att gå sin egen väg så krockar den med både blickar och kommentarer ifrån andra. För man ska passa in i en viss ram. Det är så min sport ser ut, blandannat. Ingen får vara bättre än någon annan, för då är det dags att tona ner lite. Alla måste träna för just dendär tränaren och gör man inte det så stöts man ut direkt och folk börjar himla med ögonen.

Jag har alltid följt min röda tråd och inte gått efter strömmen som alla andra i min omgivning, men tyvärr så har jag stött på fruktansvärt mycket skitprat under dom senaste åren som med all säkerhet grundar sig i ren och skär avundsjuka, bara för jag följt min röda tråd och fått resultat för det.

Eller så är dom osäkra? De kanske inte vågar göra samma sak. Dom kanske inte vågar kliva av ekorrhjulet och göra detdär som de innerst inne drömmer om?

Istället för att erkänna att de är avundsjuka visar det förakt och ser ner på människor som vågar ta det steget. Tyvärr är det mycket möjligt att just du kan bli föremål för det föraktet. Det gäller då att kunna vara trygg i sig själv och veta var man står och inte låta sig påverkas av andra människor.

För det kommer alltid att finnas folk som vill tracka ner på en, och som njuter av att se en misslyckas. Det viktiga är då att se vilka dom människorna är och hålla sig borta från dom, men det är lättare sagt en gjort många gånger.

Jag vet att det finns folk som sitter och kollar equipe o hoppas att det ska gå dåligt när jag tävlar, och jag vet att det finns folk på läktaren som också håller tummarna i smyg att en bom ska ryka när jag rider. Tro mig, det finns folk till allt. Men det är bara att försöka tänka bort och att istället för att sätta press på sig själv så får man ha i huvudet att jag rider för mig själv och ingen annan.

För jag har bestämt spelreglerna i mitt liv och det är bara jag som sätter stopp för mina drömmar och mål. Människor kommer alltid påstå att man gör fel eller krånglar. Men så länge man följer sitt hjärta och gör det man själv tror på och inte är elak mot någon annan så ser jag inget fel i att följa sin dröm och att våga gå sin egna väg.

Tvärtom

För drömmar och mål är meningen med livet. Dina drömmar är de som kan ta dig igenom de värsta svårigheterna. Drömmar är de som får dig att fortsätta framåt. Målen du har kan ingen ta ifrån dig och våga tro på dig själv och följ din röda tråd.

Citat-gå-vilse-1-590x590

blogstats trackingpixel

Efter studenten säger jag tack & goodbye Vingåker

Jag har sedan länge vetat att jag vill flytta ifrån Vingåker efter studenten. Den stora drömmen är att kunna starta egen verksamhet, alltså köpa in fina hästar, sälja vidare och jobba med de och att jag har mina egna hästar och att man även då alltid har en prislapp på dom för att kunna sälja om rätt köpare och summa dyker upp. Sen utöver det kunna tävla på högsta nivå och kunna försörja sig på det.

MEN…

Det är en lång väg dit och till dess så får jag börja jobba på olika stall och försöka jobba mig dit och hoppas på att jag får chansen att kunna få basera mig i något stall hos en duktig hoppryttare för att kunna träna och tävla fina hästar där dagligen och bara vara ryttare och bli ett namn ute i Sverige/Europa. Men framförallt för att lära mig mer och utvecklas som både människa & ryttare, få ta del av varje detalj som krävs för att bli bäst och kunna få chansen att vara med i ett bra och stöttande team.

Och jag har alltid blivit lärd att vill man komma någonstans och bli någonting så får man ta tag i saker och jobba hårt för det då framgång inte kommer som ett brev på posten.

Jag går somsagt på gymnasiet och studerar djursjukvård och när jag är klar med allt så kan jag börja jobba direkt eller så pluggar jag vidare emot att bli vetrinär. Men jag känner att det är härstar och min ridning jag verkligen vill satsta på, så får jag jobb i ett stall som beridare med möjligheten att kunna ta med egen häst så tar jag det alla dagar i veckan.

Varför vill jag flytta ifrån Vingåker då?

Den största anledningen och faktorn är att iomed min satsning inom min sport så är allt så långt bort som tex större tävlingar, veterinärer, bra tränare osv. Och nu när jag ska gå över på storhäst så vill jag komma ut och göra några internationella starter och då hade Skåne passat väldigt bra då närheten till kontinenten skulle kunna göra det möjligt att komma ut oftare och mer o ge mig mer rutin. Skåne är Sveriges hästmecka och även det har varit en dröm, att bo där.

När jag var nere i Skåne på praktik så stormtrivdes jag. Det är så fruktansvärt fint därnere och bara att vara i den miljön med alla härliga människor som älskar sporten exakt lika mycket som jag, gör en så inspirerad och motiverad till att bli ännu bättre och jobba ännu hårdare för att kunna nå sina mål. Tänk möjligheten och äran att få tillhöra teamet på Grevlunda det är verkligen rätt miljö i rätt team. Är så ödmjuk och så tacksam för dom veckorna som jag fick där tillsammans med alla underbara människor och hoppas verkligen att jag en gång också kommer bli en i deras team.

bolt

Den andra anledningen är att Vingåker är en liten by och går de bra för någon så kommer skitsnacket direkt därefter, och det här vet jag av egna erfarenheter då de ofta förekommit tyvärr. Jag tror det förekommer då det handlar om ren avundsjuka då man blir irriterad när det går bra för någon annan en, en själv.Tragiskt nog så är det både ungdomar o vuxna som pratat skit och sprider massa osanningar.

Rykten sprids som en färsk löpsedel på marknaden. Och jag förstår inte vad det är som är så jobbigt med att kunna glädjas till andras prestationer, svider det verkligen så mycket i andras ögon och har ni verkligen inget bättre för er än att sitta och hitta fel i andras framgångar?

Alla har olika mål och förutsättningar, var glad och nöjd med det du själv presterar och lär dig glädjas åt andra.

Ingen vet hur mycket jobb jag lägger ner dagligen för att komma dit jag vill. Hur mycket jag offrar och speciellt hur mycket min familj offrar för mig då dom vet att jag har höga mål och drömmar. Mina dagar består inprincip bara av skola och hästar. På helgerna är det tävling, antingen att jag tävlar själv eller att det är min syster som tävlar och då följer jag alltid med som stöd och coachar henne. Jag hjälper henne också ofta med träning härhemma och förövrigt så består resten av mina vardagar med träning och förberedelser inför kommande tävlingar.

work hard in silence and let your success make the noise

Känner att folk borde lägga mindre krut på att leta fel och lägga sig i andras liv och fokusera på sitt eget istället. Sen kommer alltid skitsnacket finnas men jag tror att flyttar man till exempelvis Skåne så bli det en helt annan grej. Riktiga ryttare gläds åt varandra och snackar inte skit.

Nu vet ni iallafall lite hur jag tänker och hur jag vill göra och så får vi hoppas det går vägen, ser väldigt mycket fram emot vad framtiden har att erbjuda och hoppas på att jag ska kunna ta mig så långt det bara går och det ska jag kämpa för. Det kommer krävas många års hårt jobb, men det är värt de alla dagar i veckan.

 snygg

blogstats trackingpixel

När man provrider får man lov att vara lite jobbig

Det här med provridning är svårt. Man ska sitta upp på en häst när alla ögon vilar på en. Man känner inte hästen och man själv känner sig som en nybörjare som precis börjat tagit ridlektioner. Det sista man vill är att göra fel. Oftast vågar man inte testa eller känna, utan man är bara nervös och spänner sig.

Just nu har det varit en väldigt intensiv period där jag har varit ute och provridit väldigt mycket. Vi har åkt runt i nästan hela Sverige och kollat på massor med hästar i hopp om att jag ska hitta nån som passar mig. Och det är en sak jag verkligen kommit på, fast än jag testat många hästar dom senaste åren så kan man aldrig bli proffs på att provrida. Det är helt omöjligt. Kan bara utgå ifrån mig själv och jag blir fortfarande nervös när jag hoppar upp på hästen och ägaren står och kollar på. Och jag har både provridit själv och låtit andra provrida min häst, och det är samma känsla. Lika nervöst att stå på backen som att sitta på ryggen.

Och mitt absolut bästa tips är att ta inte första bästa utan ut och provrid massor, så du får en känsla av vilken häst som kommer passa dig bäst. Och känns det inte 100% rätt, då är inte rätt. Men det är svårt, man har lagt ner många timmars letande och vill gärna ha en ny häst så snabbt som möjligt och det är därför lätt att ryckas med och inte se saker objektivt. Du måste ändå kolla helheten eftersom dethär kommer bli din arbetskompis och ni måste fungera och kunna jobba tillsammans.

Tror det är många som känner igen sig i det jag skriver, i alla fall ni som varit ute och provridit olika hästar.

Men här kommer nåra tips:

  • Först och främst. Rid runt och testa hästen på marken. Alla gångarter. Hur känns den? Tar det skänkeln? Stannar den lätt? Hur är gångarterna? Tar den stödet i bettet? Blir det avslappnad eller spänd vid något läge? Rid bara runt, gör volter, tempoökningar, flytta den, gör halt och öka. Testa hur den är och vad den kan och tänj på gränserna.
  • Hoppa sedan fram på några hinder och känn så att allt stämmer för att sedan hoppa en bana.
  • Avsluta med att ni höjer hela banan eller några hinder så att du får känna lite på hur det är när det är lite högre, om allt känns bra förstås. Men känner du att dethär är inte hästen för mig, så tycker jag personligen det är bättre att säga det till ägaren en att hoppa runt och slita på hästen i onödana.
  • Hitta en rytm och känsla och känn hur den tar halvhalterna och hur pass stark den är efter hindret till nästa hinder.
  • Dom hästarna du gillar mest, åk och testa dom en gång till för att du verkligen ska känna dig säker.

Och det viktigaste, ställ frågor. Allt du undrar över och vill veta. Man får vara lite småjobbig;)

blogstats trackingpixel

Min praktik på Grevlunda

Som jag har berättat förut så går jag på gymnasiet i Norrköping där jag läser Djursjukvård, och när jag fick reda på att vi  skulle få ha praktik så var valet väldigt enkelt. Jag ville praktisera på Grevlunda då både Peder och Lisen är stora förebilder inom ridsporten för mig. När jag sedan fick klart att jag skulle få komma ditt så var lyckan total, 3v med bara ren insperation. Och jag fick även möjlighet att ta med Oliver, vilket underlättade.

Mina förväntningar var såklart att jag skulle få med mig en massa nya kunskaper och många nyttiga erfarenheter, då det alltid finns flera saker som skiljer olika stall åt. Sen ville jag även se hur ett toppstall fungerar och hur man gör för att få allt att fungera och gå runt. När vi kom fram så blev vi trevligt bemötta och jag kan säga att bara av att gå in i det stora fina stallet var en upplevelse och man fick nästan gåshud, så mäktigt.

31747877_1865046296892116_7093179162684293120_n

Det var väldigt lärorikt och en sån häftig upplevelse att få chans att ha praktik på ett ställe med så duktiga ryttare och ett sånt bra team. Tiden gick otroligt fort och jag längtar tills jag får komma tillbaka dit igen. Man lär sig hur elitryttare jobbar och får en inblick i deras vardag och upplägg, till exempel hur hästarna rids innan och efter tävling och det kan helt klart hjälpa en att bli en bättre ryttare. Man lär sig även att ta ett stort ansvar och hur man samarbetar med övrig stallpersonal, även om det ibland blir stressigt och många tidiga morgnar respektive sena kvällar.

Det är nu man verkligen får se det svart på vitt hur viktigt hela teamet är, allt ifrån hästskötare, hästägare, sponsorer, massörer, kiropraktor, veterinär, hovslagare, ryttare och tränare. Alla drar sitt strå till stacken. Var en av oss lediga så märktes det tydligt då det blev både tyngre och mycket mera att göra då vi alla hade våra speciella uppgifter som skulle göras om dagarna.

31706399_1865046286892117_2223572373787901952_n

Både Lisen o Peder är otroligt ödmjuka och jordnära. Och man märker att dom är väldigt måna om både personal o hästar. Alla är glada, trevliga, hjälper varandra och alla vill jobba och är genuint intresserade och därav tror jag även det är därför teamet på Grevlunda har sån grymt bra sammanhållning. Det spelade liksom ingenroll om det var tidigt på morgonen eller sent på kvällen, alla hade humöret uppe hela tiden.

Vi åt även frukost tillsammans varje dag för att organisera oss och planera dagen tillsammans. Det krävs även mycket kommunikation mellan hästskötarna och ryttarna, så för att underlätta har dom en stor whiteboardtavla där allt är noga planerat för varje häst. 
Jag kom in jättebra i gänget och så fort jag fick koll på alla rutiner så kunde jag jobba självständigt, vilket var en stor lättnad. Jag lärde känna alla väldigt bra och kände mig som hemma. Dom hittar också på mycket tillsammans utanför jobbet och stämmningen nere i huset där jag bodde var alltid trevlig.
Kan säga att Oliver trivdes nog lika bra som jag, då han verkade stormtrivas direkt med den nya miljön. Först 6h i transporten ner till Skåne och man märker inte ens att han är därbak, och sen att han är så enkel att ha med sig på nya platser. Han bara finner sig, tar allt med ro och anpassar sig snabbt. Så duktig kille!
31720972_1866660253397387_7199573246432247808_n (2)
Fick även chansen att trimma i ridhuset tillsammans med Peder. Roligt att se hur han vardagstrimmar hästarna. Gillar hans upplägg, ser enkelt och sunt ut. Otrolig inspiration för mig då han är mycket noga med att han har hållbara, friska och glada tävlingshästar då det är en avgörande faktor för framgång på tävlingsbanan. Längtar verkligen tills jag får komma ner igen och kan bara ge Grevlunda ett stort tack för att jag fick komma och ta del av deras fina gemenskap.
31655678_1865046270225452_6475520263738884096_n31676763_1865046176892128_7369864885787688960_n31682296_1865046230225456_2179586333809311744_n31723427_1865046163558796_4814463527689388032_n31732582_1865046216892124_1295901567186108416_n31770211_1866660230064056_9161375966348443648_n (2)
blogstats trackingpixel

Summering av tävlingarna, väldigt fina hästar!

Fredag: Andra ute starten med Oliver gjordes och då startade han sin första nationella La iår som han gjorde med barvur. Felfri och snabb så vi slutade på en 4de placering, så kul verkligen.

Han kändes otroligt fin redan på framridningen och den känslan stannade även kvar inne på banan. Posetiv, lyhörd, försiktig, pigg och noggrann. Så fin, här har ni rundan.

YouTube Preview Image

Söndag: Då var det dags för Evelina och Peppe att starta sin 3de dressyrtävling tillsammans, Lc:1. Peppe är ingen enkel ponny utan han väljer sin ryttare och det menas med att alla kan inte rida honom bra, men Evelina och han passar som handen i handsken.

Märks verkligen att hon börjar hitta honom och att de hårda jobbet hon lagt ner på honom börjar löna sig och det har hon fått kvitto på nu. Skam den som ger sig. Dom är så fina och jag är så stolt över hur fint hon rider honom.

31466683_1873904222643902_4397245959264796672_n (2) 31444818_1873904219310569_6126623465941237760_n (2)

Tisdag: Då var det dags för Olivers sista start på Sundbyholm, en till nationell La fast denhär gången var det en A:0. Satte en bra grundgalopp med högt tempo och han hoppade så fint och sprången kändes kanon. Felfri med en väldigt bra tid tills sista kombinationen i slutet av banan då min vinnarskalle tar över och jag glömmer bort / hinner inte att ta tillbaka honom, så vi petar ut.

Kombinationen var i vänstervarvet och blir så sur på mig själv för jag vet att det är lite av våran akilles häl, då han har svårare att sätta under sig i vänstervarvet o behöver min hjälp ännu mera. Sen blir han spänd och vi river hindret efter, så två pet på en övrigt  bra runda. Och jag blir så ledsen när jag inte kan ge honom dom bästa förutsättningarna då jag vet att de oftast beror på mig när vi inte går i mål felfritt.

Men samtidigt så glad för Oliver då han är i sån sjukt bra form just nu och verkligen visar hur bra han är, för shit vilken häst jag sitter på. Hoppar med både hjärta o själ och krigar alltid med mig inne på banan. Med andra ord, en guldponny. 31717811_1865772226819523_6167947154477285376_n (2)

Imorn kommer våran equiterapeut och ska ge hästarna en välförtjänt massage. Väldigt noga med att mina hästar får dom bästa förutsättningarna för att kunna prestera så bra som möjligt.

blogstats trackingpixel